Kan de så kan jag
Tänk dig en plats där alla unga entreprenörer kan träffas. Där vi kan utbyta ideer, visa upp våra företag,skapa diskusioner. En plats dår vi kan samla alla information som rör oss, allt från lagändringar till information om hur man startar upp ett företag. Genom en sån här plats skulle vi få ett större inflytande, och en större respekt.
Frågan är bara hur jag ska starta upp ungentreprenuer.se? Eller bör den ha ett annat namn?
Kommunikativa Kalle
Så nu imorse när jag gick in på msn så var jag ju bara tvungen att klicka på headern som frågade vilket jobb som passade mig. Shit vad spännande tänkte jag! Hoppas de säger att jag passar bäst på ett äldreboende så att jag kan få ett riktigt skratt.
Sagt och gjort så fyllde jag i alla 35 frågor som handlade om mina intressen, och jag svarade faktiskt ärligt. Men till min förvåning blev väll svaret helt fel?
Du Blev Kommunikativa Kalle:
Brinner du för kommunikation av alla de slag? Du gillar marknadsföring och vill arbeta strategiskt och du vill förstå samband av hur olika faktorer påverkar varandra? Kanske är du en hejare på att skriva kommunikativa texter och får lätt ut ditt budskap bland andra. Då ska du arbeta inom kommunikationsområdet!
Nedan följer ett urval av yrken och utbildningar som kan passa dig!
Information, IT och media - foto, film, tv, radio och journalistik
Marknadsföring
Kommunikation, information och PR
Språk
CHokerande nog hamnade Tekniska Teo, Naturnära Nora och Vårdande Viktoria längst ner...
Om du också känner för att ta reda på om du har rätt jobb: Gå in här!
Vem är entreprenör?
Jag har varit på den mest inspirerande och roliga föreläsningen någonsin, och då han jag inte ens se klart till min förtvivlan. Åva gymnasium anordnade idag en föreläsning för sina entreprenörstvåor av Hidayet Tercan, en kvinna som på papper verkar vara fantastisk, nästan övermänsklig. Hon föddes 1971 i Kurdistan. Vid 8-års ålder dog hennes pappa och hon fick börja hjälpa till för familjens överlevnad. Vid 18-års ålder kom hon som flykting hit till Sverige. Efter att på egen hand ha lärt sig Svenska började hon jobba på en pizzeria och tog även kontakt med Röda korset. För röda korset började hon föreläsa för skolungdomar om främlingsfientlighet, och hennes personliga utlärningssätt tog henne ändå upp till Internationellt arbete om ledardskap och mobbing. Hon arbetade sedan vidare som affärsutvecklare på Åhlens och startade efter det upp företaget Transfer.
Med en sådan överväldigande bakgrund förväntade jag mig en rätt utsliten och fårad kvinna, men genom dörrarna kom någon helt annan. En fantastiskt vacker kvinna, ung och med en elegans som kunde få henne att platsa bland de högsta cheferna på vilket företag som helst. Dessutom med ett stort leende på läpparna. Jag var i chock.
Hennes föreläsning var som sagt en av de mest intressanta jag har varit på, och den gav mig verkligen en tankeställare. Framför mig stod en person med egentligen alla motsättningar emot sig: Hon var kvinna, ung och invandrare, och ändå så hade hon lyckats ta sig upp högre än vad de flesta andra lyckas med.
Detta leder till just det här inläggets egentliga tema,; Vem är egentligen en entreprenör? Vad är det som får en entreprenör att lyckas? Hidayet tog upp den här frågan, och jag tycker att hon hade riktigt intressanta teorier. Oftast när man pratar om entreprenörer så säger folk att en entreprenör är en säljare som tror på sin idé. Man pratar om att en entreprenör är orädd och full av passion. Hidayet höll med om det här, men vad är det som tar fram de här egenskaperna och varför startar inte fler människor företag i storlek som Eriksson?
Under föreläsningen nämnde Hidayet anledningar som den svenska rädslan för att sticka ut och bekvämlighet. Redan när vi är små uppmanas vi att ta det försiktigt, att minimera riskerna. Vi ska inte hopa från stenen, vi ska inte springa dit, vi ska inte, vi ska inte. Redan från dagisnivå uppmanas vi att "vi inte ska". I skolan fortsätter denna process där vi ska läsa samma böcker i samma takt. Vi ska räcka upp handen och vara duktiga, men vi får inte vara för duktiga. Vi ska helt passa in i den mall som vi lever i så att de runt omkring oss kan förstå sig på oss. Det är egentligen inte konstigt att inte fler vågar gå ut ur mallen för det kräver en stor kraft.
En entreprenör är en person som vågar sluta lyssna på de runt omkring sig, som vågar ställa sig utanför och kämpa för sig själv. En entreprenör är någon som inte är rädd att vara ensam.
Hidayet berättade att hon trodde att en av anledningarna till att hon klarade sig så bra här i Sverige var att hon var ensam, hon hade inga runt omkring sig som uppmanade henne att vara "realistisk".
Ändå sen hon var 8 hade hon också fått hjälpa till och ta ansvar. Det är inte många 8-åringar i Sverige som sitter barnvakt. Jag tror dock att det är bra att få ansvar redan när man är ung och jag tror att det fomar en väldigt positivt. Här i Sverige behöver vi oftast inte växa upp förrän vi är 18-20, det är ju inte konstigt att inte fler så startar fragångsrika företag.
Om man läser om förebilder som Ingavar Kamprad och Hidayet Tercan så är en gemensam nämnare att de tidigt har fått lära sig att ta ansvar och jobba. Hidayet tog som sagt hand om sin familj och Ingvars första inkomst var att sälja pennor till de klasskamrater som hade glömt ta med sin penna till skolan.
För att skapa fler entreprenörer tror inte jag att vi ska starta utbildningar i säljkunskap eller starta eget-kurser för Ungdomar. Jag tror helt enkelt att vi ska lära oss att växa upp tidigare. Med det vill jag inte uppmana alla att bli flyktingar. Men precis som Hidayet sa så föds vi alla fria. Vi bör upppmana vår barn att sälja jultidingar eller hjälpa till hemma, vad som helst så länge de får känna att de har en betydelse. När vi är barn är vi orädda och öppna, men omgviningen manar in oss i en mall. För att skapa fler framgångsrika företag här i Sverige måste vi helt enkelt släppa kontrollen och låta barnen få var de orädda entreprenörer de föds till.
Hidayet, en inspirerande förebild för oss alla
Brus
Men är det inte du..?
I tisdags var jag på en debatt om Unga entreprenörer, och Benjamin var en av deltagarna. Debatten var jätte intressant, men den får vi ta vid ett senare tillfälle. Vid presentationen presenterade han sig som student vid Handelshögskolan här i Stockholm och en av grundarna till ett företag som anställer Unga för att hjälpa äldre inom äldreomsorgen. När jag hörde det så hajjade jag till. För två veckor sen så läste jag nämligen en artikel i SvD om en kille som pluggade på Handels och som startat precis ett sånt här företag, men den killen hette Inte Benjamin och bilden i tidningen liknade inte den kille som stod framför mig. Jag grubblade vidare på det här en stund, men under debatten så glömde jag bort det.
Det var inte förräns senare när jag stod i min monter som jag kom att tänka på det igen, för då gick nämligen han och en kompis förbi! Så jag var bara tvungen att fråga honom om det här, och då kom vi fram till att han och den här killen ( som för övrigt heter Arvid) är kompanjoer tillsammans med en tredje som heter Oscar. Mysteriet löst!
Anledningen till att jag känner för att berätta den här något lama historien är aför att jag tycker att deras företag är riktigt coolt. Det är en enkel idè som ger jobb till Unga och en ökad livskvalite till äldre. Genialt helt enkelt. SCR är något jag själv är riktigt intresserad av och tycker verkligen det skall premieras.
Gå in och läs mer om det här prisbelönta företaget på deras hemsida.
WE GOT HANDS ON FIRE
Det känns väll dax att presentera oss som arbetar för nuläget i Hands on Fire. För hövlighetenss skull så klart.
Sofie: Supersnällheten i personlig form. Sofie är den som får oss andra att skrärpa till oss och åka till rätt ställen. Utan henne skulle vi nog aldrig komma fram någonstans. Därför är det ju perfekt att hon är Ekonomichef och håller siffrorna på plats.
Sofia: Ja, var ska vi börja? Vi gör nog inte det och presenterar Sofia endast som Marknadsföringschef.
Katarina: Designchef med ett öga för helheten ( Orginelt jag vet). Katarina är den som ser till att vi alla papper vi använder är av lite bättre kvalitè.
Peter: Peter är den kritiska av oss. När vi andra svävar i väg i dagdrömmar, specielt jag och Sofia, påminner han om hur verkligheten egentligen ser ut, och visar kvartalsrapporten. Peter är nämligen försäljningschef.
Linda: Ja det är ju jag. Jag har ju redan presenterat mig så det behöver vi nog inte dra än gång till? Men med min kontrollbehov passar jag perfekt i VD rollen.
Martin: Martin är vår vaktmästare. Haha näädå. Martin gör det mesta kroppsarbetet, hoppar in där det behövs extra folk och har ansvar för Import och export.
Kim: Kim är vår kommunikationschef och den tystaste av oss alla. Vi kände att det fanns en rolig ironi i den befattningen. Men troots att Kim inte pratar allt för mycket så är det han säger oftaast riktigt bra. Tyvärr är han rätt tyst även på internett, så jag hittade ingen bild på honom.
Ja det var väll en liten presentation om oss som har arbetat med Hands on Fire sedan hösten 2009. I Maj måste vi lägga ner företaget, men vi får se om jag kanske inte startar upp det igen...
Linda
Introduktion
Jag heter iallafall Linda och går nu sista året på en naturvetenskaplig linje med entreprenörsinriktning på Åva Gymnasium. Det betyder kort att jag har pluggat en klassisk naturlinje men att jag även har läst ämnen som praktisk marknadsföring, Organisation och Ledarskap, Företagsekonomi och Ung företagsamhet. Och det är just den sist nämda kursen som har fått mig att starta den här bloggen.
För dig som inte vet är Ung företagsamhet en stor och växande organisation som arbetar för att engagera fler Unga att starta företag genom att låta unga starta företag genom skolan. Jag och 6 kompisar och tillsammans sen i höstas drivt ett företag som heter Hands on Fire, och det här har varit ett otroligt år. Jag har själv blivit väldigt inspirerad ocih intresserad av företagsamhet och har flera företagsidder jag skulle vilja dra igång redan imorgon.
Det är helt enkelt det som den här bloggen kommer handla om, mig som Ung entreprenör. Jag tänkte skriva om hur det går, hur jag genomför saker och förhoppningsvis och mina framgångar. Tankar som går igenom mitt huvud är att det skulle vara extremt kul att genom bloggen träffa andra Unga som driver företag, utbyta idèer, kanske ordna klubbar, träffar och semenarier. VI får se helt enkelt hur det går.
Jag kan väll snabbt nämna att förutom entreprenöskap så är jag också väldigt idrottsintresserad, musikintresserad, matintresserad, modeintresserad...Listen kan göras lång. Jag skulle sammanfatta mig som en väldigt positiv och framförallt nyfiken person som har väldigt lätt att starta upp saker, men kanske lite sämre på att även avsluta dem.
Linda
Jaha
Man skulle kunna säga att jag har varit lite anti-bloggar. Jag läser ändå några styckten; bland annat Garance dore och Columbine smile, men just vardagsbloggarna har jag aldrig riktigt förstått. Jag har nog fler gånger till och med varit väldigt kritisk till dem när de har varit samtalsämen på fester och liknande. Så att jag sitter här just nu känns nästan lite skrattretande.
Anledningen till att jag trotts allt sitter här är en föreläsning jag var på i morse. Jag och mitt UF företag Hands on Fire har nu avslutat Våga vara Egen-mässan här i Stockholm, och imorse hade Berghs School of Communication en föreläsning om morgondagens medier. Den var otroligt inspirerande och fick mig att verkligen tänka till. Även fast de inte pratade om några nyheter så la de fram dem på ett så engagerat sätt och de fick mig att tänka "Det här är ju självklart, varför har jag inte tänkt på det här tidigare?".
Kortfattat kan jag säga att de fick mig att helt ändra inställning till bloggar. Jag kan väll säga att jag inte har ändrat inställning helt, enligt mig vore det bättre om vissa bloggar försvann, men jag ser på bloggar på ett nytt sätt.
Efter föreläsningen fick jag en sån otrolig drivkraft att jag borde skriva om hur det är att vara Ung och företagare. Jag vet inte riktigt varför, men de känns som att det skulle vara kul både för mig att få höra vad andra tycker, och kanske kan andra få inspiration av mig.
Nu när jag ändå har skrivit ett blogginlägg så antar jag att jag lika gärna kan köra, så ser vi hur det går.
Linda
